Har du någon gång hyrt en kajak så vet du förmodligen hur ett roder fungerar. Du styr med fötterna, pressar höger pedal när du vill svänga höger och vice versa. Somliga känner sig säkrare med roder, andra tycker mest det är i vägen och föredrar att styra med paddeln. Jag brukar be nybörjare fälla upp rodret när de paddlar första gången. Dels för att det blir en sak mindre att tänka på, vilket kan vara skönt i början. Men också för att det är bra att lära sig att hantera kajaken hjälpligt ifall rodret skulle gå sönder.

Vad händer egentligen när rodret används?

Förutom att styra hindrar också rodret kajaken från att driva åt sidan. Rodret och allting som sticker ut på undersidan av en båt – köl, centerbord, skädda och olika typer av fenor – har en gemensam term. Man brukar tala om båtens lateralplan.

På t ex en segelbåt består lateralplanet av roder, plus köl eller centerbord; på ett vikingaskepp av styråran plus den långa kölstocken som sträcker sig längs hela skrovet, och på en surfingbräda av den lilla fenan bak.

På en kajak är lateralplanet ovanligt litet, oavsett om den har roder eller skädda. Det innebär en del nackdelar men också många fördelar. Nackdelen är att kajaker är rätt känsliga för sidovind. Fördelarna är många: man klarar sig fram på betydligt grundare vatten, vikten blir mindre, kajaken blir mer lätthanterlig både i sjön och på land, på stranden och på bryggan, för att inte tala om när den ska upp på biltaket.

Som de flesta vet sitter rodret alltid någonstans bak på en kajak. Och det finns en anledning till det. Båtar har nämligen bra grepp fram och dåligt grepp bak. Det är nästan alltid aktern som är svår att få styrsel på när båten inte åker dit man vill. Den turbulens som bildas under aktern när båten rör sig framåt får aktern att sladda hit och dit medan fören ligger relativt still. Med rodret bak minskar avdriften när vinden kommer från sidan. Dessutom ligger aktern snällt på plats när vinden kommer bakifrån.

Vissa kajaker t ex surfskis, har ett fast roder på undersidan en bit in från aktern. Ett sådant roder går inte att fälla upp. Det är en mer effektiv placering i höga vågor, eftersom ett roder som sitter längst bak riskerar att bli hängande i luften när kajaken surfar fram på vågtoppen. Däremot blir det förstås känsligt på grunt vatten, för att inte tala om vid hantering på land. I våra svenska vatten paddlar de flesta, även de i havskajak, oftare bland stenar på grunt vatten än i höga vågor ute till havs och därför är uppfällbara roder längst bak det vanligaste. En av poängerna med havspaddling är ju att man tar sig fram på ställen där större båtar inte vågar sig in. Man kan hitta sina egna smultronställen som bara få andra kommer åt. Och skulle det uppfällbara rodret råka slå i en sten viker det ju bara upp, till skillnad från ett som är fast monterat undertill.

Om du provat att paddla med roder så har du säkert märkt hur kajaken bromsar när man råkar pressa för hårt på pedalen. Vi har nog alla gjort misstaget: rodret nästan tvärställer sig och det som skulle bli en sväng blir istället en kraftig inbromsning. Det gäller att styra försiktigt, som när du byter fil på en motorväg: du mera glider än svänger över i det andra körfältet. Som min körskolelärare brukade säga: tänk dig att du har ett ägg mellan foten och pedalen! Behöver du göra en riktigt tvär sväng måste du oftast hjälpa till med paddeln.

Roder passar inte på alla kajaker. Bäst fungerar de på långa, snabba kajaker, gärna med rak köllinje från för till akter. Om köllinjen istället är bananformad, som på många så kallade brittiska havskajaker, passar uppfällbar skädda bättre. Styrning sker då istället med paddeln och kroppen. Ett roder på en sådan kajak skulle dessutom knappt nå ner till vattnet, i alla fall om det sitter längst bak. En bananformad kajak är å andra sidan lätt att svänga och trivs bra i höga vågor.

Men vill du ”äta sjömil” och komma fram fort bör du välja en roderkajak!