Snabb leverans Inom 1-4 dagar
2 års garanti
Få först, betala sen
Smidig betalning med Swish
Över 50 000 nöjda kunder
Godkänd kanotcentral
Längs den oländiga norska kusten, strax norr om Lofoten, ligger ögruppen Vesterålen. Fylket, länet, heter Nordland. En av de större öarna i denna arkipelag heter Andöya, känd som utgångspunkt för valsafaris ut i nordatlanten. Naturen är minst sagt storslagen. Terrängen är närmast lik ett vilt alplandskap med höga fjäll som stupar brant ner i havet omväxlande med låga öar med sandstränder. Strax utanför Andöya ligger Tindsöya. Här i en avskild vik ligger Skipnes, ett avfolkat fiskeläge med en nedlagd liten fiskefabrik. Med Skipnes som bas anordnades här årligen en träff för kajakpaddlare från hela världen; Arctic Sea Kayak Ramble. Och hit tog sig en grupp entusiastiska havspaddlare från Brunnsvikens kanotklubb i Stockholm.
Med fullastad kanotkärra på släp får vi uppleva hur stort, i alla fall avlångt, vårt land är. Vi tycker oss vara framme när vi når Narvik. Men den smala landsvägen som i oändligt antal krökar härifrån ringlar sig runt fjällen på ena sidan och havet på den andra vidare upp mot Vesterålen verkar aldrig ta slut. Vårt mål är Kråkberget, en brygga i en fjord omgiven av höga fjäll. Det duggregnar och blåser kraftigt. Härifrån ska vi nästa dag paddla en knapp mil ut till Tindsöya. Vi hukar i våra tält, väl förankrade i linor mot blåsten. När vi paddlar ut till slutmålet har vinden mojnat något men regn och uppehåll avlöser varandra. En följebåt tar vårt bagage. Det är juli månad, full sommar i Stockholm, men här är vi långt norr om polcirkeln i närmast arktiska förhållanden med 10-14 grader varmt. Det är ofta uppehåll men dagliga regnskurar avlöses av snö- eller hagelskurar. Vinden är ständigt frisk omväxlande med kuling. För oss är det exotiskt och spännande, för de lokala paddlarna vardagsmat.
Ett hundratal paddlare samlas vid hamnviken, Deltagarna kommer från många olika länder, främst européer men även från andra kontinenter. En lång dagstur väntar oss. Och vi får känna på Atlantens vågor. Men första timmarna blir bedrägligt lugna. På stranden av den lilla ön Sandholmen ligger massvis av färgglada kajaker uppdragna när vi rastar. Det ger ett festligt intryck. Folk är glada, upprymda och väl påpälsade. Vi kommer ut på den vida, öppna Börröyfjorden. Som tur är blir det här, med tanke på balansen, motvindspaddling i rakt västlig kurs. För plötsligt reser sig dyningarna som en brant vägg framför oss. I vågdalarna är utsikten obefintlig, på de hisnande vågtopparna tycks hela nordatlanten ligga framför oss. En gungande följebåt plockar upp de som kapsejsar. Vi rundar det branta höga fjället Tinden och slappnar av när vi slipper de värsta vågorna. Väl iland packar flera paddlare ihop och lämnar tillställningen i förtid. Det blev helt enkelt för mycket och för svårt för några deltagare.
Rast i lä för vinden innan vi ger oss ut i Börröyfjorden. Massvis av färgglada kajaker ligger upplagda på den lilla ön Sandholmen.
Det är inte bara landskapet runt omkring oss som är vilt. Vi befinner oss verkligen i det vildas rike. Djurlivet är rikt representerat. Mängder av havsörnar, ofta i par, seglar högt ovanför oss och längs fjällsidorna. Nordens papegojor, Lunnefåglarna, dyker förvånansvärt oskygga efter mat bara några meter från kajakerna. De kommer upp med småfisk hängande i de färgglada näbbarna och betraktar oss med sina plirande vänliga ögon. En tumlare gör ett långt hopp strax framför våra stävar. Vattnen är rika på val men dessvärre får vi inte syn på några.
Nedanför fjället Tinden hukar några vitmålade hus. Här finns en handelsbod tillika postkontor. Handelsman, 85 år ung, vinkar ivrigt in oss för ett besök när vi paddlar förbi. Han är en känd profil i trakten. Vill man handla lägger man pengar i den öppna kassaapparaten och växlar själv. För en närmast symbolisk penning bjuds på våfflor medan handelsman berättar skrönor. Ur en särskild frys visar han upp några djupfrysta troféer; en säl, en havsörn och en julgran.
En tur för oss över den gungande öppna Börröyfjorden till Skogsöya. På återvägen passerar vi vraket av ett ryskt krigsfartyg som ligger uppochner intill ett skär. Vid sidan om har lokala skämtare av stora stenar gjort en miniubåt som ska ha sänkt fartyget. En veckas intensiv havspaddling avslutas med inofficiellt världsmästerskap i maraton för havskajaker. Några klubbkamrater ställer upp. Vi äldre paddlare avstår. Banan är för utsatt, den går delvis på helt öppet hav och känns alltför riskabel. Och onödigt lång. Vi paddlar istället i lugn takt tillbaka till Kråkberget, njuter av det fantastiska landskapet och naturupplevelsen och tar med övriga deltagare in på hotell i Sortland som är närmaste kommuncentrum. Gemensam bankett med prisutdelning. Och varma rum. För första gången på en vecka kan vi efter en varm dusch ta på oss riktigt torra kläder. Och vi slipper den enda fungerande duschen, med iskallt fjordvatten, på Skipnes.
