En reseberättelse av Olle Persson.

Arctic Sea Kayak Ramble

Längs den karga norska kusten, strax norr om Lofoten, ligger ögruppen Vesterålen i Nordland fylke. En av de större öarna är Andøya, känd som utgångspunkt för valsafari ut på Nordatlanten. Naturen är minst sagt storslagen – ett vilt alplandskap med höga fjäll som stupar brant ner i havet, omväxlande med låga öar och sandstränder. Strax utanför Andøya ligger Tindsøya, och här i en avskild vik ligger Skipnes, ett avfolkat fiskeläge med en nedlagd liten fiskfabrik. Med Skipnes som bas anordnades varje år en träff för havskajakpaddlare från hela världen: Arctic Sea Kayak Ramble. Hit tog sig en grupp entusiastiska havspaddlare från Brunnsvikens kanotklubb i Stockholm.

Basen för Arctic Sea Kayak Ramble: det avfolkade fiskeläget Skipnes på Tindsøya i Nordland. I solsken ser det idylliskt ut – men inga fiskebåtar lägger till vid kajen längre.

Exotiskt och spännande för sydlänningar

Med fullastad kanotkärra på släp får vi uppleva hur stort – i alla fall hur avlångt – Skandinavien är. Vi tror att vi är framme när vi når Narvik, men den smala landsvägen som i oändliga krökar slingrar sig mellan fjällen och havet upp mot Vesterålen verkar aldrig ta slut. Målet är Kråkberget, en brygga i en fjord omgiven av höga fjäll. Det duggregnar och blåser hårt. Nästa dag ska vi paddla knappt en mil ut till Tindsøya, så vi kryper in i tälten, väl förankrade mot blåsten.

När vi paddlar ut har vinden mojnat något, men regn och uppehåll avlöser varandra och en följebåt tar vårt bagage. Det är juli, högsommar i Stockholm, men här långt norr om polcirkeln är det närmast arktiskt med 10–14 grader. Dagliga regnskurar avlöses av snö- eller hagelbyar, och vinden är ständigt frisk, ibland kuling. För oss är det exotiskt och spännande – för de lokala paddlarna vardagsmat.

Atlantens dyningar blir höga

Ett hundratal paddlare samlas i hamnviken, de flesta från Europa men även från andra kontinenter. En lång dagstur väntar, och vi får känna på Atlantens vågor. De första timmarna är bedrägligt lugna. När vi rastar på den lilla ön Sandholmen ligger massor av färgglada kajaker uppdragna på stranden. Det ser festligt ut, och alla är glada, förväntansfulla och väl påpälsade.

Rast i lä innan vi ger oss ut på fjorden. Massor av färgglada kajaker på stranden på Sandholmen.

Vi kommer ut på den vida, öppna Børøyfjorden. Som tur är för balansen blir det motvind på rak västlig kurs – för plötsligt reser sig dyningarna som en brant vägg framför oss. I vågdalarna ser vi ingenting, på de svindlande vågtopparna tycks hela Nordatlanten ligga framför oss. En gungande följebåt plockar upp dem som kapsejsar. Vi rundar det branta, höga fjället Tinden och slappnar av när vi kommit förbi de värsta vågorna. Väl i land packar flera paddlare ihop och lämnar träffen i förtid – för några blev det helt enkelt för mycket.

I det vildas rike

Det är inte bara landskapet som är vilt – djurlivet är rikt. Havsörnar, ofta i par, seglar högt över oss och längs fjällsidorna. Lunnefåglarna, ”Nordens papegojor”, dyker förvånansvärt oskygga efter mat bara några meter från kajakerna, kommer upp med småfisk i de färgglada näbbarna och betraktar oss vänligt. En tumlare gör ett långt hopp strax framför våra stävar. Vattnen är rika på val, men tyvärr ser vi inga.

Tindens handelsbod och postkontor

Nedanför fjället Tinden ligger några vitmålade hus. Här finns en handelsbod som också är postkontor. Handlaren, 85 år ung, vinkar ivrigt in oss när vi paddlar förbi – han är en känd profil i trakten. Vill man handla lägger man pengarna i den öppna kassaapparaten och växlar själv. För en nästan symbolisk penning bjuds vi på våfflor medan handlaren berättar skrönor, och ur en särskild frys visar han några djupfrysta troféer: en säl, en havsörn och en julgran.

Ett ryskt vrak – och äntligen torra kläder

En tur går över den gungande, öppna Børøyfjorden till Skogsøya. På vägen tillbaka passerar vi vraket av ett ryskt krigsfartyg som ligger upp och ner intill ett skär. Bredvid har lokala skämtare byggt en miniubåt av stora stenar – den som sägs ha sänkt fartyget.

Veckan av intensiv havspaddling avslutas med ett inofficiellt världsmästerskap i maraton för havskajaker. Några klubbkamrater ställer upp, men vi äldre paddlare avstår: banan går delvis över helt öppet hav och känns alltför riskabel – och onödigt lång. I stället paddlar vi i lugn takt tillbaka till Kråkberget, njuter av det fantastiska landskapet och möter de andra deltagarna på hotell i Sortland, närmaste centralort, för gemensam bankett med prisutdelning. Och varma rum: för första gången på en vecka kan vi efter en varm dusch ta på oss riktigt torra kläder – och slipper Skipnes enda fungerande dusch, den med iskallt fjordvatten.

Utrustning för paddling långt norrut

• Kläder för kallt vatten: med vatten- och lufttemperaturer runt 10 grader är en torrdräkt ett måste. Läs om klädsel och säkerhet i kallt vatten.
• En sjöduglig kajak: Atlantdyningar kräver en stabil havskajak med ett tätt kapell.
• Räddningsteknik: öva räddningstekniker innan du åker.
• Resan dit: en uppblåsbar kajak är lättare att ta med på tåg eller flyg till avlägsna kuster.

Text: Olle Persson